Akki på balkongen hos mina föräldrar

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det började bra, men slutade med ett besök hos veterinärakuten. Men Akki mår bra och det var inte så dramatiskt som det kanske låter

Vad som hände var att Akki hade diarré på kvällen och spydde sen flera gånger på natten. Han gnällde sen och kunde inte sova, så jag ringde veterinären och de tyckte jag kunde komma in och kolla upp honom. Men veterinären hittade inget direkt fel på honom så förhoppningsvis gnällde han bara för att han haft ont i magen. Nu får han äta speciellt foder i ett par dagar för att lugna ner den känsliga magen.

Allt det här inträffade hemma hos mina föräldrar i Vendelsö, tanken var att jag skulle lämna honom där under natten för att han skulle få vänja sig att bo hos dem också. Eftersom han kommer att få spendera dagarna där när min semester är över och jag måste börja jobba. Hunddagis funkar inte just nu eftersom kravet är att valpen är minst 6 månder gammal.

Hur som helst så sov både jag och Akki hemma hos mina föräldrar i natt efter veterinärbesöket eftersom vi redan flyttat alla hans saker dit. Han måste ha varit väldigt trött efter den långa natten för han sov verkligen som en stock ändra fram till nio tiden; vanligtvis brukar han väcka mig för att gå och kissa någon gång under natten.

Det låter kanske som han redan blivit rumsren, men jag vet att han vill kissa för att jag har en regel när han är upp i sängen och det är att han inte får stå upp — jag har märkt att han bara kissar om han får stå upp. Efter ett par olyckor i sängen så har jag börjar knuffa omkull honom så fort han ställer sig upp och han har förstått att han inte får stå i sängen. Så när han vill kissa så mycket att han inte kan hålla sig börjar han istället bitas och bli helt omöjlig, svårt att inte vakna

Akki leker med den rosa grisen

På förmiddagen åkte jag med mina föräldrar till djuraffären, mamma gick omkring med honom eftersom han inte ville gå i samma riktning dit jag var på väg (det finns tydligen mycket roligt att upptäcka i en djuraffär ). Han slet ner en stor rosa gris som mamma köpte till honom. Ser ganska kul ut för grisen är nästan lika stor som han själv. Jag köpte också två aktiveringsleksaker som på olika sätt belönar med godis, en regnkappa och diverse saker som foder och nya bajspåsar.

Sedan lämnade jag Akki hemma hos mina föräldrar med min mamma, medan jag och pappa åkte och handlade mat. När vi kom tillbaka låg Akki i sin säng och sov och mamma berättade att han hade sprungit runt i lägenheten tills han själv fått nog och gått och lagt sig.

Han kan vara så rolig ibland, numera morrar han åt sin egen spegelbild i hallen hos mina föräldrar. De har en stor spegel i hallen och han trodde väl att han såg en kompis. Han hoppade på spegelbilden men det tog stopp. Så nu är de inte vänner längre.

För övrigt trivdes han väldigt bra hos mina föräldrar. De kan öppna en dörr så att han kan ligga i sin säng i vardagsrummet men ändå se oss om vi är i köket. Dessutom är det sol ute på balkongen dagtid, där ligger han gärna och myser.

Idag fyller Akki 12 veckor och imorgon ska vi ta 12-veckors vaccinationen. Just nu har jag lämnat honom hemma hos mina föräldrar för resten av dagen, så får han spendera lite tid med dem och jag får pusta ut en stund. Man blir ganska slut efter snart en månad med lilla Akki! På förmiddagen har han både bitit på mig och sovit och gosat i mitt knä. Det lilla busfröet är sitt gamla jag igen

Kvällspromenad. Foto: Dennis Nkangi

Igår tog vi en promenad genom skogen här i Skarpnäck. Det finns flera stigar och jag gissar på att det är rätt många som går där med sina hundar; tyvärr är det många som inte plockar upp bajs efter sina jyckar.

Akki var ovanligt lätt att hantera när vi gick längst skogsstigarna. Han gick runt och nosade, han drog visserligen en del i kopplet men inte som han drar när han känner igen vägen och vet att vi är påväg hem.. när vi är påväg hem känns det ibland som han ligger mer eller mindre lodrätt och gräver i asfalten för att komma fram.

Det var också mer avslappnande för mig, för att jag behöver inte vakta lika mycket på allt han stoppar i munnen… Nått jag egentligen inte uppmärksammat innan jag skaffade hund är att det ligger väldigt mycket skräp på gatorna. Fimpar, snus och annat skräp som godispapper, glas och burkar.. till och med hittat en strumpa en gång haha. Och Akki försöker ju tugga i sig det mesta. Så det blir mycket muta med godis för att han ska släppa det han har i munnen.

På kvällen kom min mamma och hälsade på och Akki blev så glad och skulle upp i ansiktet och slicka och började till och med gnälla. Sen blev han tyvärr som han brukar bli när han blir för upphetsad han börjar bitas och blir helt omöjlig. Jag fick lugna ner honom genom att hålla i honom och låta honom bita på en handduk (det funkar bättre med handduk, ger man honom en tuggleksak tar han hellre handen som håller i leksaken, han är inte dum ). Han kan verkligen bli överupphetsad på två sekunder och det kan också gå över lika snabbt. Till sist somnade han i alla fall i mammas knä och jag sprang iväg och handlade mat.

Just nu går jag verkligen och väntar på att valpkursen ska dra igång. Det är ett tag kvar så jag har kanske själv lyckats få bukt på det här med passivitetsträning och att inte bitas. Men lite konstruktiva tips och råd från ett proffs är ändå inte fel.

Johanne och Akki

Jag och brorsan tog med oss Akki till stan en sväng i slutet av juni. Det var även första gången han åkte tunnelbana och det gick väldigt bra. Första gången vi provade att åka rulltrappa verkade han lite nervös men ändå lite nyfiken.

Vi åkte in till Odenplan och gick till Vasaparken där vi träffade en tjejkompis, Johanne. De hade träffats en gång förrut och Akki blev glad att se henne. Det blev pusskalas och sedan var det full rulle på den lilla killen ett tag medan vi satt i gräset. Johanne lekte med Akki med en av hans bitleksaker och lyckades till och med lugna ner honom när kom upp i varv.

När vi gick hem provade vi att låta Akki gå själv (påvägen dit hade jag burit honom) och det gick väldigt bra. Han verkade mindre stressad än han brukar vara när vi går ut på en promenad och han tycktes inte heller rädd för alla ljud och stora bilar och bussar.

Jag kan ha fel men det känns som han är mindre stressad när vi är inne i stan. Om det är trafiken eller alla människor som får honom att slappna av vet jag inte, men han är lättare att hantera i stan än ute i förorten i Skarpnäck där jag bor. Kanske är han en stadshund

Idag vägde jag Akki, han väger 2.4 kg. Vägde honom för cirka en vecka sen, då var det 2.1 kg. Han äter sådär, men om han ändå går upp i vikt borde det vara ett bra tecken?

Väldigt många har trott att Akki är en Chihuahua (för att han är så liten), flera har också gissat på Pinscher. Inte så konstigt kanske, jag hade själv aldrig hört talas om Italiensk Vinthund förrän jag råkade komma i kontakt med rasen.

En Chihuahua och Akki

Fotot till vänster kommer från Dog Breed Info Center

Dvärgpinscher och Akki. Visst finns det en likhet?

Lilla bilden kommer från Dolphinstreet.com