Slut på det roliga
Posta av Simon i Tankar
Promenad med Akki
Min semester är nu tyvärr över. Fem veckor har gått väldigt snabbt. Det känns som det bara har gått 2 och en halv, kanske 3 veckor.
Jag trodde att man skulle bli mer social när man har hund, men samtidigt som jag pratat med mycket människor på gatan som jag annars skulle ha gått förbi har jag haft märkbart mindre kontakt med vänner.
Dagarna man spenderar hemma med en hundvalp flyger bokstavligen förbi. Trots att han sover mycket i den här åldern hinner man aldrig bli rastlös eller uttråkad. När han sover passar man på att göra allt som är svårt att göra när han är vaken. Borsta tänderna, duscha, diska, fixa mat. Och så fort han vaknar så springer man ut för att kissa och bajsa.
I början kändes det bokstavligen som att han bara åt, kissade, bajsade och sov. Han kunde sova så länge att när han vaknade, då var det dags att äta igen.
När man har en liten valp så får man också väldigt mycket uppmärksamhet när man går ut med honom. Många kommer fram och undrar vad det är för ras och man hejjar på andra hundägare. Man börjar känna igen ansikten på människor som man förmodligen tidigare bara gått förbi. Och man pratar mer med grannarna, som alla varit väldigt positiva till lilla Akki.
Som väntat är det både kul och jobbigt att ta hand om hundvalp. Det svåraste har varit det faktum att man känner sig osäker i sin roll som valpägare. Trots att jag själv tycker att jag plöjt igenom en mängd information och pratat med allehanda människor så kan man nog inte förbereda sig på allt som kan hända när man tar hand om en liten valp.
Nu kommer Akki bo hos mina föräldrar fram tills mitten av oktober och då får vi se om vi fått en plats på hunddagis. Han har redan vant sig hemma hos mina föräldrar och han trivs bra, om inte bättre än i min lägenhet. Drömmen vore ju att kunna ta med honom till jobbet, men det finns människor som är allergiska och det får man respektera.
Känner igen mig precis i din beskrivning! Fari är min första hund och det första året får vännerna komma i andra hand. Lovar att du får tillbaka all tid du investerar i Akki det första året. Lägg ner all din kärlek men även disciplin så blir han en toppenhund. Tips är valpkurs som hjälpt mig mycket. Visst är man på helspänn, rädd för benbrott mm men härda ut, det blir bättre med tiden! Italienare är världens härligaste hundar, busiga, humoristiska kelgrisar som visst kräver en del arbete speciellt det första året. Men som sagt, lägg ner så mycket tid du bara kan första året så får du en mycket mer harmonisk och bra kompis framöver. Lycka till! Mvh Erik & Fari
Jag känner oxå igen mig, trots att jag är uppvuxen med hundar. Jag började själv jobba förra veckan och håller med att allt man gjorde under semestern var att ta hand om lilla Ella, men det är det helt klart värt.
Synd att jag inte tidigare kom att tänka på att du bor i Sthlm eftersom jag spenderade en av mina semesterveckor där uppe med familjen.
Jag hoppas att Akki får det bra hos dina föräldrar. Själv har jag tur att Johan inte jobbar de närmaste veckorna samt att han sedan pluggar så Ella behöver inte vara själv långa stunder.
Och som jag brukar tänka när jag är osäker om vissa idioter lyckas ha jätte fina hundar så ska väl även jag lyckas!
Åh, känner igen allting du skriver – det är mitt och Mattias liv med karbonpapper! Vi har tur och Mokka kan få vara med mig på jobbet fram till okt/nov då vi har en plats på hunddagis. Frågan är bara hur pass bra arbetare jag kommer bli…