Kvällspromenad. Foto: Dennis Nkangi

Igår tog vi en promenad genom skogen här i Skarpnäck. Det finns flera stigar och jag gissar på att det är rätt många som går där med sina hundar; tyvärr är det många som inte plockar upp bajs efter sina jyckar.

Akki var ovanligt lätt att hantera när vi gick längst skogsstigarna. Han gick runt och nosade, han drog visserligen en del i kopplet men inte som han drar när han känner igen vägen och vet att vi är påväg hem.. när vi är påväg hem känns det ibland som han ligger mer eller mindre lodrätt och gräver i asfalten för att komma fram.

Det var också mer avslappnande för mig, för att jag behöver inte vakta lika mycket på allt han stoppar i munnen… Nått jag egentligen inte uppmärksammat innan jag skaffade hund är att det ligger väldigt mycket skräp på gatorna. Fimpar, snus och annat skräp som godispapper, glas och burkar.. till och med hittat en strumpa en gång haha. Och Akki försöker ju tugga i sig det mesta. Så det blir mycket muta med godis för att han ska släppa det han har i munnen.

På kvällen kom min mamma och hälsade på och Akki blev så glad och skulle upp i ansiktet och slicka och började till och med gnälla. Sen blev han tyvärr som han brukar bli när han blir för upphetsad han börjar bitas och blir helt omöjlig. Jag fick lugna ner honom genom att hålla i honom och låta honom bita på en handduk (det funkar bättre med handduk, ger man honom en tuggleksak tar han hellre handen som håller i leksaken, han är inte dum ). Han kan verkligen bli överupphetsad på två sekunder och det kan också gå över lika snabbt. Till sist somnade han i alla fall i mammas knä och jag sprang iväg och handlade mat.

Just nu går jag verkligen och väntar på att valpkursen ska dra igång. Det är ett tag kvar så jag har kanske själv lyckats få bukt på det här med passivitetsträning och att inte bitas. Men lite konstruktiva tips och råd från ett proffs är ändå inte fel.

Igår var Fredric och hälsade på ute i Skarpnäck. Han och brorsan satt och pluggade hela dagen. Vi tog en promenad med Akki till bilen när han var påväg hem. Det blir ett långt farväl om Akki får bestämma Foto: Dennis Nkangi

Ett par bilder från slutet av juni. Det var riktigt bra väder, jag och brorsan satt en stund i Vasaparken med Akki och en tjejkompis, Johanne. Foto: Dennis Nkangi

Johanne och Akki

Jag och brorsan tog med oss Akki till stan en sväng i slutet av juni. Det var även första gången han åkte tunnelbana och det gick väldigt bra. Första gången vi provade att åka rulltrappa verkade han lite nervös men ändå lite nyfiken.

Vi åkte in till Odenplan och gick till Vasaparken där vi träffade en tjejkompis, Johanne. De hade träffats en gång förrut och Akki blev glad att se henne. Det blev pusskalas och sedan var det full rulle på den lilla killen ett tag medan vi satt i gräset. Johanne lekte med Akki med en av hans bitleksaker och lyckades till och med lugna ner honom när kom upp i varv.

När vi gick hem provade vi att låta Akki gå själv (påvägen dit hade jag burit honom) och det gick väldigt bra. Han verkade mindre stressad än han brukar vara när vi går ut på en promenad och han tycktes inte heller rädd för alla ljud och stora bilar och bussar.

Jag kan ha fel men det känns som han är mindre stressad när vi är inne i stan. Om det är trafiken eller alla människor som får honom att slappna av vet jag inte, men han är lättare att hantera i stan än ute i förorten i Skarpnäck där jag bor. Kanske är han en stadshund

Jag klippte ihop en kort film av det som jag och brorsan har filmat.

Idag vägde jag Akki, han väger 2.4 kg. Vägde honom för cirka en vecka sen, då var det 2.1 kg. Han äter sådär, men om han ändå går upp i vikt borde det vara ett bra tecken?

Idag fick jag och Akki besök av en vän, Jason, tillsammans med hans flickvän Lea och deras hund Nesto, en papillon. Vi gick iväg till ett inhägnat område där Nesto och Akki fick springa lösa ett tag. Vi visste inte riktigt hur de skulle reagera på varandra så till en början släppte jag Akki medan Nesto var i koppel, sen kopplade jag Akki medan Nesto fick springa fritt. Det verkade gå bra så vi provade att släppa dom båda lösa. Det var kul att se hur de sprang omkring i gräset. Jag hade även med mig kameran och filmade lite.

Nesto kommer fram och hälsar

Jason och Lea med Nesto och Akki

Jason med Akki och Nesto

Jag och min bror Dennis hade lovat att hjälpa till på en 50-års-fest. Tack till min mamma Tanja, som tog hand om honom under festen.

Akki med en av gästerna.

Dennis blandar drinkar

Jag och Akki

I morse ville Akki inte äta  så jag lämnade skålen framför hans säng. Han låg först kvar och verkade ointresserad, men klev sedan ut på golvet med framtassarna och nosade i maten. Jag var inte beredd att han skulle hamna i den här posen… han balanserade upp på frambenen precis när jag knäppte bilden

Idag fick Akki följa med min bror Dennis och mig till en kompis, Oskar, i Saltsjöbaden.

Vi tog en promenad genom skogen ner till sjön och Akki slet och drog i alla riktigningar så fort vi kom in i skogen. Så mycket nytt!

Det var tyvärr en klippstrand så jag vågade inte släppa honom lös när vi kom fram till vattnet. Vi provade att låta honom gå nära ett grunt parti, men han verkade inte speciellt intresserad att ta sig ett dopp. Så det blev inget bad för Akki, men han blev väldigt till sig när Dennis och Oskar hoppade i vattnet.

Efter badet slank vi in en stund hos Oskar i väntan på tåget hem. Akki flög genast på en dörrmatta som låg utanför dörren till uteplatsen och fortsatte sen att springa runt, runt i vardagsrummet.

Jag konstaterade att Oskar har en perfekt lägenhet för en valp. En stor öppen yta där han kan röra sig fritt, där man också alltid har koll på honom och dessutom en dörr till en uteplats med gräsmatta dit man snabbt kan ta sig ut om en ”olycka” skulle vara på väg.

Foto: Dennis och Simon Nkangi

Akki hälsar på Oskar

Dennis och Akki

Oskar och Akki